söndag 31 oktober 2010

Jag lägger vantarna på en betong-puck

Igår läste jag en liten skrift med karta och guide till sjyssta naturområden i Göteborgstrakten. I kartbilden fanns en symbol jag aldrig sett förr, en cerise blaffa/amöba som markerar en naturspot. Kanske symbolen liknar just spott? Idag var jag ute på promenad i Vättlefjäll, och då fick jag se den, den finns i verkligheten också! En rejäl betong-puck som inte går att missa. Vantarna ligger där för att ni inte ska tro att jag fuskar med kameran om storleken på den förskönande pjäsen.

Stentjärn är början på ett härligt sjösystem. Här jag jag startat långfärdsskridsko-tur när vädret tillät.

Här börjar bäcken, livlig och stark.

Hösten har en stilsam klarhet.
Skön söndag önskar jag er alla!
Eva

torsdag 28 oktober 2010

Kulturarvet i dagens mångkulturella samhälle

Idag har jag pratat om hur RFoD ser på svensk och invandrad folkmusik, kulturarvsfrågor i stort och nationalistiska rörelsers historia. Varför just folkkulturen varit och är en älsklingsfråga för nationalister.
Varför vill någon särskilja kulturer åt? Varför det? Vad är problemet? Jag och många jag känner tycker ju att det är underbart att få upptäcka nya former av folkmusik, traditionsmusik i ständig levande utveckling. Kultur är möten mellan människor. Ibland ser jag att intresse för en gren av folkmusikträdet gör att man upptäcker en annan gren av folkmusikträdet. Man lär sig uppskatta nyanser och dialekter likaväl som nyskapande former där artisterna når helt oanade höjder genom att våga tänja på gränserna.

Dagens samtal skedde på Hemslöjdskonsulenternas höstträff. Det var jätteintressant att få en historisk redogörelse som Per Wirtén gav oss. T ex från tidigt 1900-tal i USA. Där hade de en nästan identisk debatt som vi ser idag. I USA på den tiden stod de inför att diskutera den nya invandringen till USA. Invandrings-stopp, assimilering där alla blir lika, kulturpluralism eller kosmopolitism. Ja, det var väldigt roligt att höra hur människor i alla tider brottats med liknande frågor vi ser idag. Hur våra traditioner/rötter gav upphov till nya kreativa utryck. Några människor vill inte låta sig definieras in i en kultur. Några har många identiteter. "Bindestrecksmänniskor" som t ex italian-american. Några vill just bevara sin kultur för att de har flyttat. Jag har ju själv mött en del sverige-amerikaner som är stolta över sina rötter. Jag har också mött amerikaner som äääälskar svensk folkmusik, äger svensk folkdräkt, men är japan-amerikan eller har rötterna i Ungern.

Men vad har egentligen musik för nytta av nationsgränser? Ingen alls skulle jag vilja säga. I västra Sverige är folkmusiken mer besläktad med norsk folkmusik än med folkmusik från östra Sverige. Visst, jag sjunger gärna sånger som är skapade i en miljö som jag räknar som min lokala miljö, men det står inte i motsats till att utforska och njuta av musik från andra håll.

Musik förenar snarare än skiljer åt. Det argumentet dök upp idag hos hemslöjdskonsulenterna. Även slöjden fungerar så, den förenar. Den är trans-kulturell. Som folkmusiker känner jag mer samhörighet med en annan folkmusiker oavsett etnicitet, än vad jag känner samhörighet med en golfare.

RFoD betyder Riksförbundet för Folkmusik och Dans. I namnet RFoD finns det ingenting om etnicitet. Det är för att vi inte gör någon skillnad på etnicitet. Vi jobbar för alla folkmusikers och folkdansares lika möjligheter att delta i det levande utövandet, nutida folkmusik och folkdans. Erfarenheter säger att det inte skett något utslätande av traditionerna för det, tvärtom. Folkmusikbanden som haft någon form av crossover i sin musik gjorde så att många unga upptäckte folkmusik och förkovrade sig. Aldrig förr har vi haft så många unga skickliga utövare i genren. Tack vare ett öppet och tillåtande klimat med många influenser skulle jag säga.


Eva

tisdag 26 oktober 2010

Var kommer namnen ifrån?


I psalmboken The Sacred Harp, är namnen på många psalmer så otroligt vackra. Och inte vet jag heller varför de fått sina vackra namn. Jag tror att det i vissa fall beror på att psalmen var knuten till en viss församling i någon ort, och ortsnamnet kunde följa med sedan. I andra fall är psalmen knuten till en person och får bära dennes namn. När dessa psalmer blev en del av den gehörstraderade sången var det lätt att använda en specifik melodi till flera olika psalmtexter, det räckte med att säga melodins namn.

Lyssna på detta, vackert och poetiskt, man får lust att brista ut i ljuva toner:
Fairfield
Love divine
All is well
Wondrous love
Clamanda
Primrose Hill
Imandra New
Present Joys

Och här är några som förbryllar och sätter igång fantasin. Varför finns inte såna här spektakulära namn i vår psalmbok?
Schenectady
Arbacoochee
Natick
Dura
Villulia

I Sacred Harp-sångerna sparas det inte på krutet:
Extacy
Shouting song
Done with the world
Highlands of heaven

Detta låter inte precis som några väna psalmer:
Nashville
Rocky road
Duane Street
Fight on
Struggle on

Eller kanske är det country och cowboys?
Cowper
Look out
Dull care
Cobb
Bear Creek

Varför krångla till det? En sång kan ju heta nåt så enkelt som:
Lena
Arnold
Burk
A glad new song


Önskar en god natt och drömmar in the fairfields.


Eva

Harpeleik


Jag har glädjen att välkomna senaste tillökningen i cittra-familjen. Nu en tio-ackords stor och tung en. I väldigt bra skick, med fina klanger. Nu börjar det roliga, att stämma upp den, och fundera hur alla dessa strängar bäst ska stämmas till mina sånger. Cittra, eller Zither som denna heter, är just nu mest aktuellt i Nordic Wedding Music, där vore det finfint att väva in cittra på flera olika sånger.

Igår hade vi ett produktionsmöte inför adventskonsert. Ljungskile jazzklubb är arrangör, konserten är i Ljungs kyrka 9 dec. Gunnar Eriksson sätter samman hela konserten med sin musik och sina visioner och drömmar om olika ljudvärldar. Det är fantastiskt spännande och roligt att få ingå i dessa ljudvärldar. I år deltar Göteborgs Kammarkör, Ahmad Al Khatib och Harald Svensson.
Jag börjar drömma lite om att ta med mig någon cittra dit, kanske få tillfälle att sjunga och spela cittra med Ahmad och hans oud, arabisk luta. Ahmad och jag kommer att göra folkliga koraler ihop.

Soliga hälsningar
Eva

måndag 25 oktober 2010

Sacred Harp för första gången i Sverige?



Igår var vi 16 personer som träffades hemma hos familjen Brynnel i deras underbart vackra hus. I musikrummet har de havsutsikt som ett panorama!
Jag lärde ut ett par sånger ur den amerikanska sångtraditionen Sacred Harp, eller Shape note songs, även kallad. Det växte fram på landsbyggden i små kyrkor utan orgel. Psalmböckerna innhöll fyrstämmiga sånger som enligt en pedagogisk modell med olikformade noter skulle vara lätt att lära även för den oskolade. Det är stark sång, som en vägg av ljud. Alla sjunger för full hals, och i ganska kärva arrangemang. Resultatet är förunderligt gripande. Jag upplevde detta i USA i somras och sitta mitt i och höra deras sång satte definitivt igång tårkanalerna.

Nu ska jag strax träffa Gunnar och Ahmad och planera adventskonsert. Folkliga koraler och oud, mm, ett härligt möte som vi spann mycket på under den gamla goda Alruna-tiden.

Önskar en vacker dag!
Eva

Idumea: "And am I born to die".

fredag 22 oktober 2010

Alexanderteknik bra för musiker



Här är min lärare i Alexanderteknik, Barbro Olsson i Göteborg. Jag har gått hos henne i ett par år, men numera mest repetitionslektioner inför skivinspelningar eller större konsertjobb. I början gick jag ganska ofta för att bygga upp en rejäl erfarenhetsgrund inom Alexandertekniken. Jag tycker att jag verkligen fått goda verktyg att förstå hur balansen och kroppens egna goda koordinationer fungerar, och det motverkar spänningar och vanor som inte gynnar sången eller vardagslivet. Att återuppta yoga efter att ha studerat Alexandertekniken var en sån aha-upplevelse och glädje.
Som musiker har jag stor glädje i att kunna en del Alexanderteknik. Och jag tror det tar hela livet att vidareutveckla det.

Önskar skön fredag!

Eva

torsdag 21 oktober 2010

Mångfald är bra 2

19 okt Brunnsparken, Göteborg. Folkmusiker mot främlingsfientlighet.
Tjofaderalla-folkmusik för alla!

Jag sitter och reflekterar här vid köksbordet efter att ha lyssnat på debatt i tv. I Gomorron-soffan idag strax för kl 7 debatterade RFoDs Lars Farago med SDs Mattias Karlsson.

Ett grundläggande ställningstagande, varför ska samhället stötta kulturyttringar? Det är en stor fråga som inte ofta debatteras.
Lars svarade på påståenden som att stora summor går till mångkulturen, vilket det inte gör. Vi som följer utveckling och statistik på folk- och världsmusik ser att just de invandrade folkmusikerna i Sverige marginaliserats under de senaste åren. Jag tror inte att SD är pålästa i frågan om folk- och världmusik. Deras bild stämmer inte med vad yrkeskåren, högskoleutbildningarna och de stora amatörorganisationerna inom folkmusiksverige har sett inifrån genren. Och jag tror vi utövare har bättre inblick än de.

Jag tror att man kan se både kultur och idrott som viktiga positiva krafter som förenar medborgare och skapar meningsfulla samahang att leva i. I både kultur och idrott behövs en bred bas av amatörer och en spjutspets av yrkesverksamma. Det är samhällsekonomiskt klokt att stötta detta. Det slukar inga stora summor och det ger en oerhörd samhällsvinst. Särskilt i det fria musiklivet förmeras varje krona staten ger på ett sällsynt bra sätt, p gr av att vi yrkesmusiker spelar för hyfsat avtalsenliga gager på scener som drivs av ideella, oavlönade krafter. De ideella inom både kultur och idrott är eldsjälar som samhället behöver. Samhället behöver också de yrkesverksamma, de är utvecklare av området, de är förebilder för andra.

Sd's Mattias Karlsson menar att kulturpengar måste prioriteras till enbart det som är ursprungligt svenska kulturyttringar som t ex hembygdsrörelse, svensk folkdans och svensk folkmusik. Han påstår att kulturpengarna måste tas från områden som utbildning och sjukvård.

Man kan också se på saken att vi blir friskare av t ex kultur och idrott. Det finns mängder av forskning som stödjer detta.

För mig och många med mig i min genre folkmusik blir detta utestängande av övriga folkkulturyttringar hos svenska medborgare något högst konstruerat eftersom vi redan har en positiv sida-vid-sida-verklighet.
Varför ska vi ta bort det?
Varför ska vissa medborgare stängas ute?
Varför ska politiker lägga sig i vår frihet och öppenhet för andra kulturer?
Utvecklingen har gått framåt på detta integrerande område, varför ska vi backa tillbaka då?

Vi som själva spelar, sjunger och dansar svensk folkmusik ser inte något hot överhuvudtaget där världskultur skulle ta resurser och utrymme från oss? Kultur behöver leva och frodas i en mängd olika kulturinfluenser, och vi lever nu i en global tid där kulturflödet är obegränsat via internet och våra resvanor. Framgångsrika företag förstår att kunna kommunicera globalt och att det är en tillgång i affärslivet att ha mångkulturell kompetens. Nej, vi vill inte bli förknippade med främligsfientlighet, för det finns inget sånt i folkmusikens karaktär. Musik har alltid varit och är ett globalt språk och det är lätt att mötas i den positiva bemärkelsen. Vi folkmusiker känner en samhörighet med varandra och vi vill delta i positiv samhälssutveckling, oavsett hud/hårfärg.

Vi folkmusiker ska inte bara vara arga på SD.
För trots att de är okunniga i ärendet så har de hjälpt oss belysa viktiga frågor, att media har börjat ta in oss i rikspress och tv. Vi vill ha mångfald och att det är positivt med det rika utbud av folkliga kulturer vi har i Sverige. Jag tror SD gör världskulturen en tjänst fast det inte var deras ursprungliga syfte. SD för en orimlig politik där kulturpengarna ska styras efter deras apartheid-ideologi. Om Sverige är just demokratiskt så ska kulturpengarna fördelas som en spegelbild av de som bor här och betalar skattepengar. Ca 1 miljon svenskar har annan bakgrund än svensk och de betalar också skattepengar.

Vi ska inte ha små separata öar av kulturyttringar där vi aldrig möts, utan det ska byggas/främjas fler och bättre mötesplatser som speglar hela samhället med den fina rikedom av olika traditioner vi har här. Det är sådant vi i RFoD vill prata med alla partierna om. Och vi kanske ska tacka främlingsfientliga SD för att de pushar för frågan, även om vi inte delar deras analys. Jag hoppas och tror att övriga partier nu kommer att diskutera detta med ett höjt engagemang.

Önskar en skön dag!
Eva

onsdag 20 oktober 2010

Mångfald är bra

När jag tänker på kreativa miljöer och konstnärligt utövande har jag kommit fram till följande, inte särskilt nya eller revolutionerande tankar.

* Det är en tillgång att det finns musik och dans av många olika slag. En resurs, något som berikar mig.

* Jag är nyfiken av mig och tycker att bra musik och dans kan komma ur många källor. Jag är glad att få uppleva det här i min egen stad, kultur ska vara lättillgängligt och inte kräva miljöförstörande flygresor för att nå.

* En av folkmusikens styrkor är att vi lätt kan spela tillsammans, p gr av att det är gehörstradition, inga noter krävs, inga speciella lokaler. Vi kan lätt spela ihop med musiker som har en annan tradition än vi själva, och vi spelar tillsammans för att det är kul.

* Skapande i vilken form som helst mår bra av att ha många och nya infallsvinklar och breddade perspektiv. Skärmas det av eller stängs in så tynar det av. Därför lyssnar jag på all möjlig musik men fortsätter ha min bas i folkmusik från Sverige.

* Nutida folkmusik är inte musealt. Det är en spegling av nutiden, en bild av de nutida mötesplatserna och de människor som möts där.

* Vi lever i en global tid och vi möts av musik från hela världen. Det går utmärkt att vara specialist, mästare på svensk folkmusik och samtidigt berikas av folkmusik från andra delar av världen. Det är bra att lyssna på mästare från andra länder och fördjupa sitt eget utövande efter att ha tagit in vad som sker på scener runt om i världen. Ännu bättre att få spela tillsammans med mästare från andra länder. Utvecklande konstnärligt, och kompetenshöjande.

* Kulturstöd ska självfallet vara tillgängligt för alla medborgare, oavsett kulturell härkomst. Det är andra kriterier som ska styra bidragsfördelningen, t ex kvalitet, social funktion, barns- och ungdomars möjlighet till kultur att delta i och njuta av. Folkmusiken i Sverige finns i den fria kultursektorn och där behövs offentligt stöd. Operahus och stora orkestrar drar ca 95 % av kulturstöden och det fria musiklivet utanför institutionerna delar på 5 %. Är det rättvist fördelade skattepengar?

Här är gårdagens bilder från skönt italienskt fik i Göteborg, Bar Italia på Prinsgatan. Till och med lysrören i taket är italienska flaggan. Väldigt gott kaffe! Jag dricker kaffe av en mängd olika sorter, kokkaffe över öppen eld ibland, och ibland en cappucino på italienskt fik. Omväxling förnöjer!

Ha en skön dag önskar Eva


lördag 16 oktober 2010

Bröllopsfest idag!

Det är en speciell dag idag, jag ska ikväll sjunga på Tommy och Kerstins bröllopsfest. En vacker höstdag som denna, med ett stort partaj med sång- och dansglada vänner. Festen kommer att gå mycket i musikens tecken. Och förstås blir det tillfälle att sjunga "Vill du hålla mig kär", en sång efter Anna Sjöbom, Enviken, som blivit väldigt populär bland brudpar jag gör musik för.

De har gett mig uppdrag att förgylla med folkliga sånger ur nordisk bröllopstradition.

T ex:


* Fanfar med kohornsblåsning

* En minikonsert till kaffet med 4-5 vackra sånger om kärlek, ackompanjerade av mig själv på durspel och cittra. Här kommer "Vill du hålla mig kär" in.

* Sång till långdans då brudparet och alla gästerna ska upp på dansgolvet innan bröllopspolska.

* Trall till brudparets bröllopspolska ihop med spelmannen Mats Karlsson på fiol. Vi har valt den vackra majestätiska polskan från Ore i Dalarna, Sammelas Annas brudpolska.

* Alla gästerna bjuds med i en stunds folklig dans, schottis, polska, vals som Mats och jag spelar och trallar.

* Ett coverband ska spela till den fortsatta dansen under kvällen, som har mer bugg, foxtrot på repertoaren. Men i deras paus ska jag sjunga Färöisk balladdans på en melodi som levat kvar på Färöarna sedan medeltiden.

Texten är dock svensk och jag har valt en medeltida balladetext som har följande vackra ord och som passar så väl in på brudparet som älskar att dansa. Här är en av de nitton verserna. ( Jag har ändå valt bort en massa verser...)



" Emellan berg och djupan dal 

bortrinna de strida strömmar.

Men den som har en trogen vän,

den går så sent ur minne.

Nu lyster mig uti dansen att gå

medan rosor och liljor de gro så väl."



Omkvädet "Nu lyster mig..." är hämtat ur den färöiska orginal-balladen. På Färöarna var det förr så viktigt att dansa balladdans på bröllopsfesten att det ansågs legitimera hela bröllopet. Om man av någon orsak inte kunde genomföra balladdansen var det inte riktigt ett fullbordat bröllop. Det dansades från midnatt till frukost nästa dag i suggestiva långdans-ringlar.

I Norge ansågs ett riktigt lyckat bröllop bestå av följande stöttepelare: rikligt med dryck, de bästa spelmännen och de bästa sångarna. Äldre tiders toastmaster på norska bröllop kallas kjömeister och sjöng till gästerna istället för att tala, och alla de sångerna var ärvda sedan generationer tillbaka.

Ikväll har jag valt en norsk kjömeistervisa:



Vår måltid vi då slutar nu,
och håller våra händer.

Att komma kärleken ihåg
som allt gott till oss vänder.

För ro och fred, och kärlighet
vi denna måltid slutar.

Av luft och vann', av skog och lann',

vi dig av hjärtat prisar."



I min egen svenska bearbetning.

Japp, nu är det dags att samla ihop alla attiraljer och så småningom sticka iväg på ljudprov. Ikväll är det fest!
Bästa hälsningar, Eva

Pyssel och fantasi, efter äldre tiders brudkronor.


fredag 15 oktober 2010

Oceanen, skönt kollektiv

Sitter just nu på min kontorsplats högst upp i Oceanens Kulturhus. Det känns bra att befinna sig här, i detta kollektiv av kulturarbetare, musiker, dansare. En trappa ner sitter Bokningskollektivet Move. Ja, det är bra att vara samlade i någon mening med andra frilansmusiker som också arbetar med sin egen bokning. Det är ett roligt jobb! Absolut en del av själva visionsarbetet med musiken, att hitta kontakter med arrangörer där musiken kan få klinga och möta publik. Det är dock ett hårt arbete och det är bra att känna det mentala stödet av att vara i samma hus som många andra som också har liknande arbetsuppgifter till vardags.

Idag har jag pratat i radio Dalarna, samt jobbat med mina yrkeskontakter inför kommande konserter. Radio Dalarna ringde upp med anledning av debattartikeln som Lars Farago och jag har gjort som RFoDs svar på SDs kulturpolitik. RFoD är för mångfald och strider för alla musikers och amatörers rätt till att utöva musiken och dansen, all folk- och världsmusik.

Igår på hemväg från Oceanen. Jag lade märke till denna fina skylt om avancerad kirurgi. Går man in där kan man få näsan tagen.


Höstvädret är ljuvligt här i Göteborg, jag tackar och tar emot. Allt går lite lättare när det ljuvliga höstvädret är här.


Varma hösthälsningar,
Eva

torsdag 14 oktober 2010

Chile: Alla är uppe!

Jaaaaa, vilken lättnad att få läsa om detta nu på morgonen. Alla har nu evakuerats ur den olycksdrabbade guld- och koppargruvan i Chile! Den siste gruvarbetarens som hissades upp, efter 69 dagar nere under jord, kom upp till dagen vid 3-tiden (enligt SvD) i natt svensk tid.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/webbtv/den-siste-uppe-ur-chilegruvan-i-natt_5507017.svd

Dottern och jag sitter och surfar runt bland filmklippen från olika nyhetssändningar från San José-gruvan i Chile medan frukosten äts.
Nu dags gå till skolan.
Ha en skön dag!!
Eva

onsdag 13 oktober 2010

Jag hurrar! Gruvarbetarna i Chile kommer upp nu!

69 dagar 700 meter under jorden. Nu är 23 av 33 personer räddade av de instängda gruvarbetarna i Chile!


Att det är ett farligt yrke är inget vi ska acceptera! Här säger de själva att detta måste fungera som en förändringens alarmklocka. Nu är det dags att kräva bättre arbetsförhållanden!

Heja!
Eva

Hitta vidare

Äntligen ligger en viktig punkt bakom, husfotograferingen. Det känns som om jag har varit helt insnöad i det här ett tag, flyttkartongerna äter upp mig. Hela det mentala arbetet med att gå vidare, finna riktning i förändringen, hitta sig själv, det pågår förstås länge än. Det tar väl ett helt liv att finna sig själv?

Till alla er som känner igen det här. Man står där inför flytten med alla saker som påminner om det gamla livet, drömmarna, kärleken, och nu ska det antingen skänkas eller lämnas bakom på ett eller annat sätt. Bearbetningen blir så konkret. Behovet av ge sig själv goda tankar är stort, för oftast känns tillvaron väldigt skakig. För många tankar trängs i huvudet. Det är inte lätt att bläddra bakåt i dagboken just nu. De fina lyckliga stunderna blir sorgligt att se, de svåra stunderna blir för tunga att se. Helt krasst kan man ju säga att det är skönt att lämna det tunga bakom sig. Men hur ska man egentligen kunna gå vidare ur en lång relation och inte hamna i fällan att förneka det som var bra?

Bättre att blicka framåt. Det nya livet innehåller också nya drömmar. Med lättare kappsäck gå vidare i livet. Släppa taget, kasta sig ut. Det ger kraft att hänge sig åt de praktiska sakerna. Visst, nu får allt flyttkartongerna vänta lite, idag ägnar jag mig åt musik! Vanligtvis innehåller frilanslivet väldigt många bollar i luften, och nu gäller det att balansera ännu bättre. Behåll styrfarten! Ta vara på dansen. Vi dansar för det finns inte ord.

Här kommer en sång som jag just fick av en av mina blogg-läsare, jag tackar verkligen för att jag får stöd och uppmuntran genom mina läsare här på bloggen. Puss till er alla!

tisdag 12 oktober 2010

Well done

Lång dags färd mot vila, jag ska strax stupa i säng. Men först klapp på axeln. Berömm till oss alla som gjorde denna hus-röjning/uppsnoffning inför fotografering. Björn klippte gräset, Anna-Lena lånade ut keramik, blommor, textilier och deltog med sin positiva anda och kunniga blick. Rickard har plockat undan och städat, och det har jag också gjort. Jag har målat balkongen. Jag är bra! Vi är bra! Anna-Lena hade med sig lunch och Rickard bakade äppelpaj. Jag dammsög och fejade. Alla leksaker på dotterns rum stuvades in i skåp och lådor. Så här blev det. Fast jag är inte någon hus-fotograf....snart finns annonsen färdig och då kan ni se den också.






Efter att fotografen gått hem fick jag en sån trötthetsattack att jag gick och la mig på sängen. Hur ofta händer det? En gång i kvartalet kanske. Jag borde bli bättre på sånt. Och idag har jag varit duktig på även det, att ta en paus, en tupplur.

Bra, för då orkade jag åka till kvällens balboa-kurs. Spänningshuvudvärken som krypit på mig försvann direkt. Balboa-dans kräver mycket avslappning, det perfekta pillret mot spänningshuvudvärk. Kul var det!

God natt!
Eva

Galapremiär av TILL DET SOM ÄR VACKERT

Måndag kväll kl 18 på Konserthuset i Göteborg.
Min vän Cecilia och jag är inbjudna att närvara vid visning av filmen Till det som är vackert. Med mingel och fest med filmens skapare och skådespelare. Jättespännande! Det är min goda vän Helen Ahlsson som är filmens producent, och min dotters halvsyster Anna är med som skådis. Jätteroligt att få vara med och fira detta, både Helen och Annas insatser med filmen! Anna är i början av en alldeles lysande skådis-karriär. I denna film i en biroll, men heja heja, det kommer att bli mer med Anna.

Helen Ahlsson, den skarpaste, driftigaste, bästa producent jag vet, hon kan prata till 1000 pers i konserthussalongen lika avslappnat och närvarande som den fina vän hon är:


Regissör Lisa Langseth tackar producent Helen Ahlsson:



Kören Pro Musica underhöll gästerna:


Disco i klädfoajen, det kan bara vara Helen Ahlsson som kläckte en sån brilljant idé!


Det var en toppen kväll. Roligt att gå ut på stor fest med en tjejkompis. Nu är det nattsudd och måndag, precis som det ska vara på en måndagsdans. Kraft och mod inför morgondagens uppgifter, det kan verkligen behövas.
God natt gott folk!
Eva

torsdag 7 oktober 2010

Mitt kontor

Hojen och jag vid Oceanen Kulturhus. Högst upp har jag del i kontorsrum. Idag bar vi upp ett lass flyttkartonger dit med musikbiblioteket och arbets-pärmarna. Jag tycker väldigt mycket om huset. Alla sköna människor som är där. Det är en bra plats att vara på, och jag arbetar bra där. Det enda är att det ofta är svårt att hinna pussla ihop tiden i ett frilansliv och kunna åka dit så ofta som jag vill. Resor och en massa annat kommer emellan.


Nu har min hoj fått ett nytt vinteride. Ska strax ut till garaget och köra iväg i mörkret. Hojen är först att flytta ut, och det lär inte bli fler turer innan vintern nu. Så det blir en lång väntan till nästa säsong. Tack hojen för denna sommar och många fina turer. Ok, kunde ha blivit mer om vi hade haft tid, men det var roligt det som var!

Ha en fin kväll!
Eva

onsdag 6 oktober 2010

Lokalt och globalt om folkmusik

Jag är yrkesverksam inom folkmusik, som sångerska och artist. Jag sjunger olika sorters folksånger från olika tidsepoker och från olika geografiska platser. För mig finns ingen som helst motsättning mellan att vara förankrad i svensk tradition och att samtidigt sjunga sånger med ursprung i andra länder och kulturer. Bara inspirerande och berikande skulle jag vilja säga. Kompetenshöjande. Genom att intressera sig för musik lär man sig att finna kvalitet på dessa plan: musik som svänger, musik som berör, musik som berättar något för mig viktigt. Vilken geografisk eller kulturell plats det är sprunget ur är inte avgörande. Mest avgörande är artistens förmåga att kanalisera bra musik. Vad spelar då hudfärg för roll?

Så vad har jag gjort idag, en vanlig arbetsdag för mig?

08.42 X2000 mot Stockholm. På tågresor blir det tid för yrkeskontakter, skrivarbete på datorn. Internet finns på tåget.

13.00 Ett mycket trevligt möte med programläggaren Nancy A på Blåsarsymfonikerna i Stockholm. Jag presenterar ett nyskrivet verk av en sydafrikansk kompositör, Paul Hanmer. Texten är skriven av samiske poeten Nils Aslak Valkeapää. Ett fantastiskt spännande verk som bygger på spännvidden mellan syd och nord. Det tog två år att skriva detta verk för klarinetter, stråksektion, harpa, slagverk, pukor och mig på sång. Paul Hanmer är en fantastisk pianist, musiker och kompositör som bjuds in till olika festivaler i både Afrika och Europa. Han har på helt eget initiativ och i uppskattning av kvaliteterna i svensk folksång valt att skriva detta stycke "Trackways of the wind". Det här är modern musik som sprungit ur respekt och kärlek för folkmusik från olika delar av världen, syd-nord.

15.00 Repetition med Isak Bergström och Tore Abrahamsson inför helgens konsert på Linköpings Folkmusikfestival. Vi ska spela musik från trakterna kring Enviken och Bergslagen, det spänner över tidiga sånger från 1600-tal fram till revysång från 1930-tal. Svenskt kulturarv som innehåller så mycket kärlek och solidaritet. Vilhelm Hedlunds (storspelman från Enviken) schottis ska det bli bl a, en underbar låt som vi gillar mycket. Spelmansmusik som nu hittar nya former med sång, gitarr, dragspel.

19.10 Tåg hem igen. Ytterligare tid för skrivande.

Vi kan det här med svensk folkmusik. Jag skulle nog våga säga att vi är mycket väl förankrade i det lokala och skickliga på att föra arvet vidare på ett positivt och genreöppet sätt. I mig bor det både nyfikenhet och kunskap om lokalt och globalt. För mig är det helt obegripligt hur man skulle kunna påstå att bara det ena ska få vara med? Framgångrika moderna företag måste ha kompetens om hur man verkar internationellt, språklig och kulturell kompetens. Därför är mångfald en tillgång, en framgångsrik resurs.


Paul Hanmers "Trackways of the wind" läses av Gunnar Eriksson och katt.

Önskar en fin kväll!
Eva

tisdag 5 oktober 2010

Kavla upp ärmarna


Tur att hösten är en sådan bra inspiration och kraftkälla. För nu är det mycket "kavla upp ärmarna" som gäller.

* RFoD har styrelsemöte i Linköping i samband med Linköpings Folkmusikfestival 8-10 okt. Massor av viktiga frågor ska dryftas, jag är styrelseordförande och föreningen står i stora beslut inför framtiden. RFoD driver Stallet Folk och Världsmusik i Stockholm och scenen blir självständig efter att Rikskonsertert lagts ner. Folk- och världsmusikgala 2011 ligger i startgroparna för full fart framåt i planering. Vi har stora samarbeten i andra paraplyorganisationer som Ideell Kultur Allians, där det nu är högaktuellt att formulera regional kulturpolitik för den ideella kultursektorn, en gigantisk del av all kultur som görs i Sverige.

Vi bjuder in till offentligt samtal i festivalprogrammet om folkmusik och mångfald: Vi är alla folk, möte om folkmusik och rasism. Välkomna!

* Här på hemmaplan har det hänt som man inte vill ska hända. Vi går skilda vägar, maken och jag, och det är mycket packa kartonger och förbereda husförsäljning. Det kretsar mycket kring det helt enkelt. Steg 1 är att få huset presentabelt för en fotograf som ska plåta inför annonsen. Ja, det blir mycket mer konkret när man står där och ska ta beslut om alla div saker, böcker, kläder, papper som samlats i ett hus under en längre tid. Ett sorgearbete av rang. Mycket praktiskt att genomföra, men definitivt är det ett stort känslomässigt arbete. Det är en udda situation, något jag tvekar att ventilera här på bloggen, men nu kan jag inte längre dölja faktum. Bloggen har blivit mitt fönster där jag vill dela med mig av det som är viktigt för mig, gärna om det är kunskap andra blir glada av att få veta och känna till. Ibland tvingas jag också inse att livet inte går att bara paketera i glädjespridande blogginlägg. Det är också som att skriva brev till en vän, klart man berättar om det som är uppförsbacken också. Ingen blir hjälpt av att man utger sig för att vara i ett ständigt lyckorus. Kanske är det snarare så att man kan finna en ny styrka i att återfinna glädjen när de stora svåra frågorna i livet knackat på? Jag pratade idag med en vän som berättade om sin egen erfarenhet av den sorten. Gnistan kommer tillbaka, fast man nästan inte trodde det först.

Jag ser en ganska lång uppförsbacke ännu. Men jag ska kavla upp ärmarna.

När jag behöver paus får jag återvända till lilla huset i Dalarna. Sjön. Stillheten. Tiden.

lördag 2 oktober 2010

Röj

Morgon med höräfsning.
Förmiddag med Egon, Börje och Janne, röjsågarnas oväsen, sly och högt gräs kapas i väldig fart. Solen börjar treva sig fram genom höstdimmorna.

Kaffepaus.
Jag räfsar.


Möte vid Falu Gruva. Ett viktigt möte. Undrar om de tittade på mina vedspis-sotiga händer. Vi fick en rad mycket användbara idéer ihop på mötet. Röros och Falun är vänorter och vi kan göra en gemensam satsning på kultur och musik. Efter mötet gick jag en promenad och tittade ner i det stora dagbrottet. Det är så stort att det är svårt att fatta hur lång tid det tagit att schakta upp så mycket berg.

Tystnaden. Ljudet av en kakelugns eld.
Sångövning efter en rejäl sunds tystnad. Jag får lust att utforska alla de sånger vi har på repertoaren med Gunnar Eriksson och Göteborgs Kammarkör. De vi just gett ut på cd. Oändligt många gånger har jag sjungit dem, lyssnat på tagningar, lyssnat på mixning, mastring och låtordning. Och nu vill jag sjunga dem som om de vore nya för mig. För jag har ett väldigt nytt utgångsläge. Det känns inte som att jag är samma person nu som jag var då när vi började.

Nästa sommar vill jag låna några får och sätta fårstängsel runt ängen nedanför huset. Fåren är duktiga på att äta. Vide, hallon, sly av alla slag kommer inte få en chans! Det måste vara en urgammal gen i mig som driver på att det ska släppas in sol och luft, att landskapet ska vara öppet. I vinter ska jag ta ner några småträd och öppna upp ytterligare. Övertänger har en fårägarförening som lånar ut får. Tänk er, små ulliga grå får som jag kan sjunga för i trädgården! Och som agerar gräsklippare dessutom.
Övertänger-fåren vid sjön Avskakarn.

I rabatterna har jag krafsat ner frön av Nordisk Stormhatt som jag fann längs fjällbäckarna. Hoppas stormhattarna kan tänka sig en tillvaro i Övertänger också. Bäst att lägga fröna i jorden redan nu, så att det liknar det vilda växtsättet tänker jag. Jag samlar gärna frön när jag ser fröställningar på hösten. Förra året fann jag bulbiller av e orange frodig lilja som växte i Näsåker. Det var i augusti när vi var där och spelade på festvalen Urkult. Jag satte dem i kruka direkt när jag kom hem men fick inget livstecken alls på hösten. Krukorna stod ute hela vintern. Jag hade nästan glömt bort dem på försommaren, men så helt plötsligt grodde de. Nästan samtliga tittade upp ur krukorna med smala gröna blad. När de små lilje-bebisarna vuxit till sig fick de flytta till Dalarna och må gott och i Övertänger. Nu håller jag tummarna att vintern blir sådan att de snällt kommer upp igen till nästa vår. Det är det som är själva tjusningen. Vädrets makter, och ohyra och andra hemskheten för den delen, kan göra slut på hela ansträngningen man följt i flera år. Det är som med livet. Man måste prova sina drömmar, satsa och vårda, och ändå har man inga garantier att det ska bli som man vill. Trädgården är en av de få projekten som spänner över mångåriga växtcykler. Det är skönt när man tänker på hur snabbt allting ska ske nuförtiden.

Önskar go' natt!
Eva