Augustifest med vandring

Livet är för kort för att inte unna sig en fest. Så sa min kloka frisör.
I lördags drog vi ihop vännerna för att fira min 40-årsfödelsedag. Det blev precis så underbart Tove-Janssonskt som jag önskade mig.

Augustifest, sensommartid, en aning om hög klar luft. Vi började med skogsvandring ett gäng på 10 pers.
Jag ska erkänna att det var lite tight att få ihop allt till kl 14, att vara klar då med alla förberedelser. Det var ett fnattande med både kaffe och färknäpp och godsaker till skogsturen. Och ännu mer inför kvällens buffé och ytterligare ett gäng festdeltagare. Dotter med sin gudmor gjorde stordåd med dukning och rolig dekor. Hinna duscha? Jag ska erkänna att det blev en raggardusch denna gång, men det var det värt. Dofta skog, javisst!

Sol, spännande moln på himlen och åskknallar. Ett augustiväder som kittlar. En sommardag med viss dramatik väntande runt hörnet. Men vi fick sol hela vägen runt Stentjärn, fastän det ösregnade i Partille. Vi satt med kaffet på en klipphäll och tittade roat på ett gäng ungdomar i kanadensare. Under en vandring finns en sorts lugn och ro att prata med många, det är ett säkert sätt att hinna lära känna varann lite mer på djupet. Mycket bra start på dagen.

Det var fantastiskt härligt att uppleva kvällens fest också, vänner från olika håll och kanter fick mötas, jag fick återse kära vänner som jag inte sett på ett tag. Ja, vi åt och drack och hade det skönt. Det stora är att se alla dessa underbara personer i samma rum och inse att livet har varit så gott mot mig att jag fått möta dem alla och bli vän med dem. Det är nog det viktigaste av allt.

"Aldrig hade man festat så kraftigt i mumindalen! Oh ljuvlighet, att när man ätit upp allt, druckit ur allt, talat om allt och dansat sina ben trötta gå hem i den tysta timmen före soluppgången för att sova."
Tove Jansson

(en av mina idoler)

Önskar en god natt!

33 instängda gruvarbetare i Chile funna vid liv

Jag läste en liten notis i Metro idag att de nu funnit de instängda gruvarbetarna i Chile. Jag hörde först om dem alldeles efter olyckan hade skett, det var när Mattias Pèrez och Nano Stern och jag spelade gruvarbetarsånger i Falun 11 aug. Vi spelade en låt särskilt för dem.


Jag håller tummarna för en effektiv och lyckad räddningsaktion nu!

Jordan Carr för AOL News:

(Aug. 23) -- Today's good news from the saga of the trapped Chilean miners -- all 33 are alive in a shelter in one of the shafts of the San Jose mine -- was punctuated by visceral video footage of one of the trapped men.

The miners have so far survived 17 days trapped deep underground, and though rescue is still months away, mine expert Davitt McAteer tells USA Today that since the miners have already survived for this long, there should be little cause for concern for their physical health. He also relayed guarded optimism about their mental condition. McAteer's concerns about the psychological traumas that often befall miners in such isolated situations may be mitigated by what the video demonstrates: "They've established communication with the guys; there are people who can talk them through that."

The video comes from CNN Chile and shows the grainy footage of the face of trapped miner Jimmy Sanchez from a video camera being fed down the mine shaft.

Ny kamera och lite mac-filosofi

Jag är glad ägare till en ny kamera! En Panasonic med Leica-objektiv. Den är så fin, och nu ska det bli roligt att utveckla fotograferandet ytterligare.
När jag läste instruktionshäftet som medföljde upptäckte jag att programet som rekommenderas för bildbehandling i dator till denna Panasonic kamera endast gick att använda i PC. Nåväl, jag skrev till Panasonic support och frågade hur jag som mac-användare skulle göra. Hm, svaret jag fick var att det inte finns såna mac-anpassade program. Idag fick jag svar från min egen privata mac-support. iPhoto som är macs eget fotoprogramvara som är medföljande alla macar, kan hantera bilder från alla kameror, så jag skulle bara strunta i den dumma supporten på Panasonic. De är bara avundsjuka på att mac har så bra fotoprogram.

Så jag testade att helt enkelt koppla ihop min nya kamera och min mac, och si! Allt flöt på som om dessa två aldrig hade gjort annat än föra över bilder. det gick alldeles utmärkt. Resultatet syns här nedan. Två bilder från vår tur med Paddan i förra veckan. Leka turist i egen stad, något vi gör varje sommar.

Snart ska jag iväg och dansa balboa!
Mvh, Eva

Skönhet och återvinning

Redan innan öppningsdags på det svenska folknöjet ringlade köerna långa. Lördagsloppis. Jag cyklade till närmaste ställe, Reningsborg och var där lagom till öppningsdags.

Nyfunna vänner är något jag värdesätter högt.
Flera fina möten denna lördag. Ingen dag är en vanlig dag.
Den vackra damen med hatt-passionen stod återigen framför mig och vi pratade om att kunna se skönheten runt sig, där man kanske minst väntar att finna den. Jag drack kaffe med vännerna som delar så många intressen med oss: musik, återvinning, fred, lego, handarbete, fotboll. Livet är spännande.

Och då fick jag veta att jordens resurser för år 2010 var förbrukade just igår. Så nu är det återvinning som gäller fram till årsskiftet....

Jag visste att jag skulle handla mycket denna dag. Och det känns helt ok när man vet att man ingår i det sköna kretsloppet av återbruk. Och att mina pengar också går till välgörande ändamål.
Dagens viktigaste var att hitta små, pyttesmå, glas och koppar att servera chokladmousse och pannacotta i. Det finns verkligen mycket att välja på när man kan tänka sig hitta enstaka udda pjäser ur serviser som för länge sedan blivit okompletta. Det får gärna vara färgat glas också. Det tycker jag är vackert. Sotat glas, grönt glas, blått glas eller kanske vinrött. Souvernir-kaffekoppar med guldiga handtag går bra.

Givetvis hittar man saker man inte visst man behövde. En gymnastikpåse (för dansskorna) från 50-talet, en blå underbar kaffekanna i emalj, 4 vackra klädgalgar etc. Man måste ju hänga sina älsklingskläder på en vacker galge av skönt material. Gärna såna galgar som är klädda i handvirkat eller 50-tals plastremsor.
Till dottern hittade jag handledsskydd och knäskydd för en struntsumma. Hon har just börjat åka inlines.
Jag fyndade en handgjord soffkudde som gör mig glad av att se färgerna.







Önskar en skön söndag!
Eva

Jag vill ha husvagn....

Tänk att bo i en sån här puppa om somrarna, och kliva ut som en fjäril till dansen och musiken.

Sommaren var många mil i bil i år. Roligt på många sätt. Volvo från 1988, lite bucklig och med otaliga skavanker, men pålitlig. Ena backspegeln måste sättas fast med bullpapper för att inte trilla av. Innertaket har pulvriserats så när man vevar ner rutorna för att få in liiiite svalka så blåser miljoner små skumgummipartiklar runt i kupén och fastnar i ögonen. AC finns inte på annat sätt än att veva ner rutorna.

Nu i sommar har det hänt att jag sett de finaste vintage husvagnar, inkl fin veteranbil, och jag faktiskt skrivit upp registreringsnumret för att sen ringa och fråga om den är till salu.....

Eva

Långban-gänget 2010

Vill tillägga vilka som spelade mer än Simon och mig i lördags. Nya Paradisorkestern, Zara Helje, Fredrik Lundgren, Anders Norudde, Bert Deivert och Lars Boström och många fler spelade i Långban. Allspelet baserades på Östvärmländska låtar, med absolut gött sväng!

I vårt boende hängde en affisch med Långbans Spelmansstämma 1985: Agneta Stolpe och Katarina Jerkersdotter, Inger Stinnerbom och Mats Berglund. Historisk mark!

Mvh,
Eva

Spelmansstämma en solig augustilördag vid Långbans gruva

14 augusti 2010.
Svens bio.
Hissen i gruvschaktet.
Hisslave i Långbans gruvby.
Sjön.
Simon Stålspets och jag hade glädjen och förmånen att få spela konsert på Långbans Spelmansstämma 14 augusti. Långban ligger lite norr om Filipstad längs vägen mot Lesjöfors och Mora. I publiken satt många med nära släkt och anknytning till gruvan i Långban. Det är något alldeles extra att få sjunga för dem! Jag vill så gärna att sångerna vi sjunger ska få fram den stolthet och yrkesheder som finns hos gruvarbetarna, även om sångerna ibland talar om slitet och farorna.

Jag vill verkligen tacka arrangörerna och publiken som gjorde Långbans Spelmansstämma 2010!

Långbans gruvby är absolut värt ett besök, även om man inte är gruv-nörd. Det ligger så vackert vid en sjö. Här finns vackra stigar runt gruvbyn med alldeles nygjorda skyltar med information och gamla foton för den nyfikne. Här finns rastbord utplacerade om man vill fika på ett vackert ställe längs färdvägarna i Sverige. Industribyggnaderna som finns på området är riktigt fina, i gott skick, och med spännande byggkonst. På Svens bio kan man se en film om Lesjöfors och Långban, jag hann dock inte se filmen själv, men jag fick höra att det är något som både väcker skratt och tårar. Jag vill åka tillbaka till Långban och upptäcka mer. Mineralmuseum, matservering, vattenfyllda gruvhål där dykare ställde utrustning och förberedde dagens dyk. Det är helt enkelt ingen vanlig liten ort längs de värmländska vägarna. Geologer håller Långban för en av världens mineralrikaste platser i variation av mineral. 69 olika mineral har påträffats för första gången i världen i just Långban.

Vi bodde hos Britta som har egen rumsuthyrning. Det var också en fin upplevelse. I ett vitt eternithus som en gång varit affär finns rum med självhushåll. B & B utan frukost. Här har tiden stått still. Folkkonst av en särskild sort. Oerhört prydliga soffgrupper med broderade dukar, broderade tavlor, porslinsfigurer, tavlor med gråtande barn, plastblommor i vaser, plastblommor i ljusmanschetter, små souvenirer från Noppikoski och andra ställen. Vi tog tillfället och vilade, läste gamla nummer av Hemmets Veckotidning och Allas. På sommaren kan man behöva en dos tant-tidningar, med kakrecept och tips om krukväxter, reportage om folk som varit med om någon konstig olycka men blivit räddade av sin häst eller hund.
Kökssoffan, oh så läcker, fin färg och mönster på galontyget, men den var hård att sitta på. Vill man vara fin får man lida pin. Jag skulle gärna köpa en sån soffa.
Ja, vad man kan uppleva mycket i de värmländska skogarna, en härlig augusti-lördag. Dessa resor till de små platserna som man knappt visste fanns....jag inser att detta är en av mina konstanta drömmar, att få resa och se platser och möta människor, att göra det i musikens sammanhang.
Glada hälsningar,
Eva

Onsdagkväll på Gamla Elverket

Mattias Pèrez, Nano Stern och jag med ytterligare en gitarrhjälte-gäst, Ian Carr! ska sätta fart på massor av ny energi på Gamla Elverket. Nya Elverket, New Power Station!

Konserten kl 19 11 aug sänds på webben, live.
Gå till www.gamlaelverket.se och klicka sen på "café". Där under dagens affisch, Rotvälta, finns en länk för att se oss live kl 19.

Jag kan lova att det blir gitarr-fest, med musik både från Sverige och Chile. Det ska sjungas flerstämmigt och både på svenska och spanska. Gamla gruvarbetarsånger och nyskrivet.

Vi ses i cyberspace!
Eva

Mina drömmars Café Mejeriet

Jag har ett favorit-vattenhål på Öland.
Där mina drömmar får näring.

Lite söder om Ölandsbron ligger Vickleby, byn där man finner både Capellagården och Café Mejeriet. För flera år sedan spelade jag konsert med gruppen Alruna på just Café Mejeriet, och jag minns dessa sommarkvällskonserter med ett särskilt skimmer. Arabisk luta, dala-koraler, cello och slagverk. I en helt unik restaurangmiljö som är en blandning av ett litet svenskt gammalt mejeri och en saga ur tusen och en natt. För att precisera ska jag säga att de östliga influenserna i Café Mejeriet är närmast grekiska.
Café Mejeriet lagar underbar mat, har fullständiga rättigheter, och till efterrätt finns en smarrig lista över glasskompositioner. Efter våra konserter satt vi länge i sommarnatten och njöt av mat och vin man inte kan glömma. Ett romantiskt ställe, en liten restaurang att sitta länge på.
Kaffekoppar i guld, antikfynd plockade med fingertoppskänsla. Nedan den lilla dammen med mosaik i det omgjorda mejeriets gamla kylrum. Där kan man nu sitta med sitt (goda!) kaffe och njuta av glassmenyn, ute under bar himmel med endast några kulörta glödlampor som hänger i slingor.


På Capellagården anordnas kurser i konsthantverk. Det är så vacker miljö, jag blev så foto-sugen. Man ser skönhet överallt.



Önskar en skön kväll!
Eva

Från Jöran Fagerlund och hans blogg har jag fått tillstånd att dela med mig av denna lilla film från gårdagens fredsmanifestation och minnesstund i Göteborg för Hiroshima. Musik av Jazzmusiker för fred och mig själv, tal av Gunnar Westberg, Svenska läkare mot kärnvapen, uttalande antaget av mötet, mötesledare Evert Eggelind.
http://pamflett.wordpress.com/

Hiroshimadagen i Göteborg 2010 from Jöran Fagerlund on Vimeo.

OS i Hiroshima och Nagasaki?

Så här fint blev det i Vasaparken idag. efter en regnig förmiddag klarnade himlen upp. Det är en glädje att få möta såväl unga som gamla fredskämpar. Jag har fått lära mig intressanta saker, vid kaffestunden satt jag med Gunnar Westberg, Svenska läkare mot kärnvapen. Han har besökt Hiroshima två gånger och haft inblick i Japansk kultur under många år. Han berättade att Hiroshima tillsammans med Nagasaki ansöker om att få bli värdar för OS. Detta är i sig väldigt positivt för de båda städernas självkänsla. De vill bygga framtidstro och stolthet i sina städer igen. Flera olika faktorer har genom åren hindrat en positiv självkänsla tidigare, och detta låter väldigt fint för framtiden. Bara satsningen mot OS gör god verkan.
Jazzmusiker för fred och jag spelade en låt tillsammans, en Carter Family låt om att inte tappa bort ljuset ens i de mörkaste stunder. "Sunshine in the shadows".

There is sunshine in the shadows,
there is sunshine in the rain.
There is sunshine in our sorrows
when our hearts are filled with pain.

There is sunshine when we're burdened
there is sunshine when we pray,
there is sunshine, heavenly sunshine,
blessed sunshine all the way.


Och ett litet sidospår.....

Jag kom visst 10 min för tidigt in till Vasaplatsen. Och så lyckades jag med bedriften att köpa ett par ekologiska skor som doftar hallonsnören. Chipie Shoes. Det är en helt fantastisk känsla att öppna skokartongen och det doftar godis.

Ja, tänk vad det finns saker man behöver....


Godaste kvällen önskar
Eva

Hiroshimadagen i Göteborg

För framtiden.
För gröna skogar att vandra i.
För luften, och havet.
För freden.
För våra barn och deras barn.

Därför håller vi en minnesstund idag på Hiroshimadagen.
Kl 18 i Vasaparken i Göteborg.
Jag ska sjunga och Jazzmusiker för fred ska spela. Mötesledare är Evert Eggelid, präster för fred. Talare är Gunnar Westberg, Svenska läkare mot kärnvapen.

Eva

Många mil längs svenska sommarvägar.

Vår långa resa genom Sveriges sommarvägar gick nyligen förbi på norra Öland. Banjon och jag en augustikväll på verandan.
Vi vandrade i den vackraste skog man kan tänka sig. Rena vildmarken, fjärran från den vanliga vardagen.
Ensamma majestätiska träd, eller många träd tillsammans, lika fint.
Glädjen att lyssna på vågor, och leta stenar.
Timjan och mossa.

De senaste dagarna gav massor med ny kraft. Norra Öland gav definitivt mersmak för oss alla. vi skrämde upp myrlejon i sanden, njöt av havet, läste ut boken "Den oändliga historien" en kväll då vi satt på stranden och såg solen sjunka röd i vattnet. Tack Björn och Ninni för en underbar start på augusti, att vi fick hälsa på hos er. Tack min sköna familj för att vi kört tillsammans i gamla volvon så många mil ihop. Logistiken denna sommar krävde gammal kärra med gigantiskt packutrymme, så mitt tågresande har fått vänta ett tag. En volvo kombi kan sluka massor av turnéprylar, och klarar dessutom div loppisfynd. En riktig turnépulka.

Nu är vi hemma igen och Volvon får vila lite. Hondan som väntat otåligt har därför kommit ut på en tur, om än ganska kort, vi handlade frukt och grönsaker på torget i Hjällbo.

Augusti-hälsningar,
Eva